Senaste dagarna har väl varit lite typiska för hur det brukar vara i tävlingsveckan; både heaven och hell. Träningsmässigt alltså. Annars är det bara heaven. Jag har kört ett svinbra långpass i löpning och toppade upp det dagen efter med en träningstävling i simning 3860m i öppet vatten. Tiden otroligt hemlig men bättre än jag hoppats. Mellan dessa passen har jag haft ett par riktigt usla pass i både cykel och löpning. Antti blir tokig på mig om jag säger att dagsformen handlar om tur men jag vet inte riktigt hur jag ska ta befälet över om en dag bjuder på bra eller dålig dagsform.

Nu är det inte tid för att fundera på om man är i bra form eller ej, utan nu gäller det bara att ladda upp sig psykiskt och jobba upp en fet tävlingsångest så man är helt okontaktbar sista dagarna.

Om ni kommer till Kalmar på lördag så vill jag att ni skriker er hesa så fort ni ser någon med startnummer 73 på ryggen/bröstet. Det är nämligen eran egen Filip! Jag svarar väldigt bra på uppmuntran och/eller trakasserier utmed banan och lovar att bjuda på en freakshow i pannbening sista 2 milen på löpningen. Fasen, med tanken på hur mycket jag tränat och hur många andra saker jag försakat för att kunna kötta mig runt banan på lördag, så vore det inget annat en ren arrogans om jag hade så mycket som minsta gnutta ork kvar när jag kommer i mål.

Imorgon blir det lite lätt plask i poolen och på torsdag en kort jogg med Bambi som utlovat dubbla SM-guld (800+1500m) i helgen! Fredag buss till Kalmar och sen är det bara att fälla ner det allra tjockaste pannbenet för det är ett 226km långt smörgåsbord av lidande som är uppdukat åt oss!