Jahupp, då var man ensam i spåret då. Lejonparten av musketörerna drar till Mallis imorgon för kopiös och huvudlös tokträning i ett par veckor, 2.48-Henke meddelade precis att hans hälsena misskötte sig, Bambi åker på läger till Italien idag, Antti är för gammal och Lill-Kötta stannar i storskogen för att träna ensam. Visserligen kvarstår Södergårdsbröderna Alf och Flåsmannen men dom tränat ju bara sån där träning i mellanregistret; inte kort och snabbt och inte långt och hårt men gärna 5-10 minutare med mycket flås. Något konstigt familjedrag tydligen. Kanske ska bjuda in dom till Hammarbybacken i helgen...

Imorgon således långpass löpning själv. Schemat säger 35-45km där jag kan välja mellan att köra sista 10km i IM-fart eller lägga in 5x5min till zon 4. Får se vad jag väljer.

I övrigt bjöd gårdagens simpass på 2 överraskningar:

Överraskning 1) Lumparkompisen Svärd dök upp på simningen på morgonen. Inte för att jag kände igen honom men namnet klingade igenkännande. Innan han blev deporterad till mitt kompani så var jag untouchable och oinskränkt fys-etta på allt från stridshinderbana till "på pannan ställ" och så kom han och slog  mig i min paradgren orientering på 50000-dels karta... Nu är han anmäld till "Ö till Ö" 2009 och kan bli farlig.

Överraskning 2) Yogakvinnan Lena som Coach Mike bjudit in till simningen för att kolla våran "o"rörlighet. Det blev lite mer än så och alla fick en liten egen diagnos. Bl.a så hade jag spända käkar och hela skulderpartiet samlat bakom nacken. Nåväl, bättre än Henke som blev klassad som helt crazy med en uppsjö av fördämda känslor som sakta förtärde honom inifrån... Inte så konstigt när man skadar sig varje år i april :-) Så botemedlet för oss alla kommer bli frigörande dans en gång i veckan, och va faen kan man pressa sig att köra en Ironman kan man väl pressa ur sig lite frigörande dans också?