Jag hade planerat in en lättare träningshelg då staden besöktes av min gamle vän Greven som hade beviljats helgpermission. Planen var att helt överlämna aktivitetsförslagen till Greven och dennes upptåg, jag skulle vara som ett löv i vinden helt enkelt.

Karln har som oftast ett par sjuka idéer om hur man fördriver tiden och mycket riktigt gick vi ut hårt genom att sänka en ubåt (ni vet drinken när man släpper ner en 4a Jäger i en stor stark) och därefter åka och klättra. Med tanke på promillehalten och hur länge sen det var jag klättrade så gick det över förväntan. Enligt Greven var leden vi klarade en 7a, lite tveksam till det men det kändes ungefär så svårt.

Därefter hade helgen en kort svacka då Greven glömde en kristallampa (som skulle hängas upp i matsalen på godset) och vi fick hetsa omkring lite för att få fatt i den igen.

Greven är inte så van vid folkmyllret i stan och då vi passerade ett gäng punkare utbrast han med hög röst: "Tösen ser ju ut som en jääävla ara-papegoja!" Han är inte den smidigaste alltid och jag skyndade mig snabbt förbi när vi senare såg ett gäng med diverse ansiktstatueringar. Tack och lov att Greven hade fullt upp med en såsdrypande kebab just då, annars hade vi legat pyrt till.

Kvällen fortsatte på mer och mer tvivelaktiga ställen för att till sist sluta på någon form av brasiliansk dansafton där Greven imponerade stort med heta Salsasteg i baktakt till musiken.

Imorse vaknade jag av att Greven fått tag i Lizas gitarr och skrålade Kentas "just idag är jag stark" för full hals. Jag bestämde mig för att rasta honom lite i Hammarbybacken då fysisk aktivitet verkar något mildrande på hans svåra ADHD. Efter den rundan så var han en aning nedtonad och inga fler missöden inträffade innan det var dax att sätta Greven på tåget igen.