Landar på en mäktig 60-timmars vecka så här precis innan jul. Dock ej 60 timmar träning utan 60-timmar jobb. JAJA, jag vet att det finns IT-konsulter och aktiesnubbar som bara skrattar åt mig nu och tycker att 60 timmar är helt normalt. Men kombinerar man den arbetsmängden med 90 minuter simning på morgonen och 90 minuter cykel eller löpning på kvällen så börjar det ta ut sin rätt. Lägger man dessutom till 2x4 timmars föräldrarutbildning och 3 egna föreläsningar så har man kramat ut det mesta som finns i trasan.
En jobbig grej med att labba sent på kvällarna är att det obönhörligen leder till att jag drömmer om små molekyler som susar omkring eller om proteiner som denaturerar. Den sjukaste drömmen hade jag i natt; jag drömde att jag skulle ut och springa men skorna satt fast i golvet med en Van der Waals-binding som var helt omöjlig att få loss (trots att det ska vara en av de svagare kemiska interaktionerna). Stålmannen svävade utanför fönstret men skrattade bara åt mig när jag försökte kämpa mig loss. Försök tyda den drömmen någon!
Dunceor
19 december 2008 09:33
Jag jobbar själv inom IT-branchen och det händer väl att man trycker in ordentliga veckor men det finns ingen av dem på jobb som trycker in 60+ veckor som tränar. Så att lägga på träning utöver så mycket jobb sliter helt klart på kroppen. Jag tycker det räcker jag stegar upp till 45-50 så är det segt att träna (då har jag två timmar pendling per dag också dock).
http://dunceor.wordpress.com
Magda
19 december 2008 13:57
enkelt! du har jobbat så mkt att du är rädd för att formen ska försakas och tror att du bundit upp dig för mkt i labbet.
och för övrigt satans roligt :-) :-) :-)
http://magdagad.blogspot
Doktor Flås
19 december 2008 14:38
Kjell-Erik Ståhl måste vara inblandad i drömmen. Killen jobbade ju 70h-veckor å tränade satan å så helt plötsligt drömmer du om ståhlmannen.
Filip
19 december 2008 14:42
Dunceor: Right said Fred, smärtgränsen går någonstans runt 40-timmar känns det som. Då har man 8h sömn, 8h jobb, 4h träning och 4h till annat pyssel. Jag har märkt att just 4h pyssel är en väldigt konstant faktor som det är svårt att dra ner på. Hellre får sömnen lida än att man pysslar en timme mindre liksom.
Magda: Hahaha, du är ju en lika dålig på drömtydning som vilken kille som helst! Det brukar vara mycket mer flummig symbolism i drömtydning, t.ex att en katt representerar en persons mjuka, fluffiga sida etc etc. Jag är också skitkass på det så du behöver inte vara ledsen :-) Förresten så är just Stålmannen en ofta återkommande person i mina drömmar.
Lundin
19 december 2008 16:11
Ingen jättemystisk dröm. Stålmannen utanför fönstret är en inkarnation av ditt överjag - alla de krafter inom dig som talar om för dig vad du ska göra; som träna mest, vara bäst, aldrig visa svaghet osv osv(ofta skapad av internaliserade föräldra/auktoritetsfigurer. Att han tittar in genom fönstret är ett tecken på att du så att säga håller på att omedvetet bygga upp en mur mellan dig och honom. Varför? - för att du ska ha barn snart och du inser att du inte längre kan göra allt som stålmannen säger. Att skorna sitter fast i golvet representerar det lite mer ofrivilliga, tvingande elementet i ditt kommande faderskap. Du kommer liksom inte ha lika lätt i framtiden att plocka upp dom där skorna när du vill. Du kanske tror att en bindning till ett barn är lika "svag" som en van der waals, men ditt omedvetna har fattat galoppen.
http://bloggen.lundintriathlon.com
Filip
19 december 2008 16:38
Flås: En till typiskt dålig drömtydning...
Lundin: Respekt. Fan, från och med nu är du min personliga drömtydare!
Fredrika
19 december 2008 16:49
rofl! Som man säger om vdW - de är inte starka, men de är många. Michael Johnson har sagt att den parameter som hindrar från att springa ännu snabbare är tiden som foten är i marken. Kanske du är något på spåret här, tänk att skapa ett supersmart material till skosulor som minimerar markkontakten genom att t.ex repellera ytan, typ "omvända" vdW-krafter.
http://gullfot.blogspot.com
johan
21 december 2008 16:54
inte utan att man känner igen sig en del, fick själv in en 60-timmars jobbvecka förra veckan. lägg till det en treåring som kräver ganska mycket tid.. samt det vardagliga pysslet och vipps så blev det blott 7 tim över till det livet går ut på:-)vad kan vi lära av detta? förutom att det är fysiskt och psykiskt asjobbigt att avstå inplanerad träning är det enkel matematik: att en normal jobbvecka finns det minst 20 gratistimmar att förvalta på rätt sätt, (som lite motvikt till alla som skriver och oroas över stundande mindre träningsmängd pga tillökning i familjen).
Filip
21 december 2008 17:16
Fredrika: Jo, ungefär som när de där Nike Shox introducerades som den nya grejen som skulle förbäätra världsrekorden med x antal procent tack vare fjädrarna i sulan. Riktigt så blev det kanske inte...
Johan: Tack, det var en värmande och lugnande insikt!