Eftersom jag känt mig så sliten och hängig i flera dagar nu så passade jag på att ta en riktig vilodag och dessutom så köpte jag en rejäl godispåse som jag satt och åt på under hela arbetsdagen. Man vet ju hur det är, det gäller verkligen att vara hel och framförallt inte ha bränt ut sig när säsongen drar igång på allvar. Det är viktigt att lyssna på kroppen när man tränar så här hårt.

Skoja bara, fatta! Simning imorse såklart med våtdräkt och fenor, på eftermiddagen kände jag mig just så sliten som jag beskrev ovan men samtidigt funderade jag på om det fanns någon som helst möjlighet att ro hem ett testcykelpass på 40x(30-30sek) på samma belastningar som i måndags. Då körde jag 30x(30-30) och det var väldans himla jobbigt. Benen var ganska kassa från början men Master of Puppets på "repeat" och en petflaska vatten gjorde susen. Sista 2 intervallerna fick jag dock stå upp för att få runt pedalerna. Det gick ju, och precis som alltid mår jag mycket bättre direkt efter passet.

Det är det här som är mitt lilla projekt; hur långt kan jag pressa mig fysiskt och hur länge kan jag fortsätta att förbättra mig? Vad händer om jag ökar träningen x-procent varje år i 15 år till? När kommer åldern sätta stopp? Även när jag verkligen är "over the hill" så kommer jag inte lägga av för jag är Filip Larsen och jag lägger inte av. :-)  Min fysiska talang är väl ganska medioker om jag ska vara ärlig. Man kan nog hitta 3-4st i varje skolklass med samma fysiska förutsättningar som jag har. Det är inte det det handlar om. Att träna under dessa förutsättningarna är ungefär som att spela poker; man kan fejka sig till stora potter även om handen man fick på given inte var bättre än par i åttor (dam i topp kanske). Och då menar jag inte Texas hold'em, för där är par i 8or bra minsann.

Egentligen ger jag blanka fasen i det amerikanska valet men jag känner mig ändå en aning nöjd över att Obama tog hem det i överlägsen stil. Hans tal till nationen imorse var nog det bästa jag hört sen löjtnant Gardestens förmaningstal efter avslutad gröntjänst i lumpen :-)

Jag skakar av mig diverse kommentarer här på bloggen som en nybadad labrador skakar av sig vatten. Jag hör saker som "överträning" och "vila" men i Filips värld räcker en skål linssoppa och 10 timmars sömn lika väl. Men igår var det MISÄR. Dagen började med att jag inte ville hoppa i poolen för jag frös så jäkla mycket och kände mig otroligt seg i kroppen. Coach Mike knuffar då i mig i poolen och säger att jag kommer tacka honom resten av dagen för det. Jo, jag är väldigt tacksam. Helst för de 36 minuterna tröskel som du bjöd oss på när vi fortfarande hade morgonkaffet i nivå med övre magmunnen.

På något sätt lyckades jag kraftsamla mig rent mentalt och hade en ganska produktiv dag på labbet. Tackar lägre makter att jag inte har något fysiskt arbete.  

På eftermiddagen skulle Alf och jag köra Bambis backpass, 2x8x300m backe med joggvila, dock utan Bambi. Å vilken plåga det var. Benen toksega från första steget och pulsen vägrade sig över 168 ens en enda sekund. Bara att sluta in sig i sin lilla bubbla och acceptera smärtan, efter regn kommer solsken. Blev bistert slagen av Alf på de flesta intervallerna. Avslutade med 30 minuter nedrull på testcykeln.

Rullade sen hem på min fina Crescent och la mig i fosterställning i soffan med en tallrik tofumackor framför mig.

Imorse hade Lelle snickrat ihop ett fantasifullt simpass á 4100m. Det finns knappt ord för hur jobbigt detta var. Våtdräkten var på för att jag inte skulle frysa men jag fick ändå gräva för att hitta sub 1.30/100ing Som tur var så var Lelle "My Friend of Misery" idag och vi var inte så kaxiga någon av oss.

Nu kommer jag vabba (Vård Av sjuka Ben) på förmiddagen men eftermiddagen och kvällen är det labbet som gäller med 15km distans med Alf insprängt när det passar sig.

Dagens träning:

morgon: 1h testcykel, inkl 30x(30sek@320w+30sek@220w), puls runt 155. Zon 5 varvat med zon 3 alltså.

lunch: Kort men intensiv simning

em: Löpning 15.5km zon 1, snittpuls 122. Puh.

Benen hade inte förlåtit backpasset när det var dags för långpass i lördags, således riktigt långsamt tempo men fint väder om än lite blött. 26.5km i 5-minuterstempo.

Idag var planen att köra ett mjukare intervallpass för att få in lite snabbare löpning men utan att döda mig. 10x400m med 40 sek vila på 1.18-1.20 lät ganska behagligt men löparbanan var beklädd med frost och nedfallna ekollon så det var ganska slirigt och det var inte helt lätt att springa avslappnat med vintertights, mössa och vantar. Ingen riktig känsla liksom. Nåväl, snittade upp dom på 1.18.8 och pulsen låg ganska lågt idag; började på 155 och klättrade upp emot 170 på sista intervallen. Trots allt 4km i 3.17-tempo så något måste det ha gett. Avslutade med 5x80m sprint och en sista 200ing för att testa farten lite.

Nu har vi varit och tankat upp oss med veggobuffé, får se om det blir ett litet distanspass ikväl eller om soffan lockar mer :-)