Efteråt stod jag som förlamad och tittade på händerna som utfört detta mästerverk i tankspriddhet.

 Efter backpasset i fredags var jag inte nådigt slut i benen/huvudet/trampdynorna. Men som en riktigt rutinerad uthållighetsidrottare gav jag mig ut på ett långpass i vad som kallas "the window of opportunity" som infaller 3-16 timmar efter man kört ett riktigt stänkande jobbigt pass. I denna lilla tidsrymd har man på ett någorlunda sätt lyckats återhämta lite krafter och fylla på lite av det förlorade glykogenet samtidigt som stelheten och ledbrutenheten inte har satt in med full kraft.

På hobbyfysiologispråk skulle man kunna säga att man är i den akuta återhämtningsfasen och de katabola processerna fortfarande går på högvarv för att "rädda läget" och ta sig ur den knipa man befinner sig i. När diverse stresshormoner går ner och mat, vila och värme finns i överflöd växlar kroppen till att reparera och förhoppningsvis superkompensera för det som förlorats. En bieffekt av denna djupare nivå av återhämtning är att kroppen blir lite svårstartad och man blir sådär fantastiskt stel som bara är förunnat en riktigt manisk konditionsidrottare.

Så två riktiga rackarpass inom loppet av 16 timmar funkar ofta bra men sen behövs lite mer vila. För min del blev pass nummer två ca 23km i hygglig fart i mest obanad terräng och som avslutning 5000m på bana för att stämma av farten som låg väldigt nära 4.00/km med 150 i puls ungefär. Helt ok men resten av dagen var jag inte så produktiv.

Söndagen gick i vilans tecken med 7km jogging på morgonen följt av 5st hundringar (!!) med lång vila och 20 minuter löpskolning (!!!!!). Jag måste befunnit mig i någon sorts sinnesförvirring eller så har en viss medeldistansare i min omgivning sakta men säkert lyckats med sin hjärntvätt att det faktiskt är välgörande att hoppa kråka och gå på tå och logga det som träning dessutom. På kvällen försök till simning men linsburgarna (plural) som jag åt strax innan satt väldigt snett i magen och jag mådde så illa att jag fick gå hem...

Idag blev det inte heller nån simning pga diverse pyssel men däremot ett kort löptest på Bosön med en 5-6km i 3.43/km  på löpband. Jag fick mycket beröm av testledarna som sa att det var skönt att det äntligen kom någon som sprang som en riktig karl, tydligen hade dom bara testat bortskämda lyxidrottare tidigare. Därefter gick jag in och tokvräkte ur mig 4st 200ingar som värsta 16-åringen som druckit bajjamajjatvål på Hultsfred. Helt crazy. Ba.