Idag firar jag 50-dagars jubileum utan vila. Inte för att jag tänkt på att jag tränat varje dag eller haft det som målsättning på något sätt men det såg bara fullt ut när jag tittade bakåt i träningsdagboken. Det bara blev så. Vissa dagar har iofs varit väldigt lätta, typ 1h simning och inget annat men jag kan med gott samvete säg att träna är något så naturligt för mig att jag inte ens tänker på det.

Igår körde jag ett vansinningt jobbigt pass, det var såklart Hammarbybacken som stod på programmet. Körde min vanliga serie med 10 upphopp, 250m backstuds, 20 höga knäuppdragningar, 300m sprint, 150m hälkick, 450m vanlig löpning i sista branten och 10 upphopp på toppen. Snitt: 5min58sek. Jogga ner och upprepa 4 ggr.

Anledningen till att det är så förbenat jobbigt ligger nog i att man växlar muskelgrupper flera gånger på vägen upp och därför kan pressa hjärtat extremt hårt; upphoppen tar mest på häck/rygg, backstudsen på vaderna, hälkicken mest hamstrings och vanlig backlöpning mest framsida lår. Det finns inget annat som kan pressa min puls så högt under så lång tid. Avslutade med 7km nedjogg runt Årstaviken, då kändes det verkligen som om benen höll på att ge upp fullständigt.

När jag tittar ut genom fönstret ser jag en klarblå himmel, knallgula löv på träden och ett tjockt lager med löv på marken. En perfekt dag för ett långpass i Nackareservatet!