Yehupp, veckans simning är avklarad. Ett riktigt långbad i förmiddags med ca 7000m med progressiva 300ingar och 400ingar på löpande band. Veckans simmängd slutade på 32000m, inte utan att det svider lite i axlarna nu. Veckan bjöd dessutom på 43km löpning och om jag kan ta mig ut i cykla lite intervaller i regnet ikväll så blir det 7h cykel. En 20-timmars vecka rätt och slätt.

Om en timme är det semifinal på 1500m för herrar. Min favvo är faktiskt Rachid Ramzi som lekte hem kvalet som om han sprang mot dagisbarn. Ramzi är en kille som springer på ren råstyrka och sägs även träna hårdare än någon annan i världseliten, bl.a får han in tre VO2-pass/vecka, en omänsklig prestation i sig. Tyvärr surrar det elaka dopingrykten kring honom, kanske för att han håller så låg profil och bara gör väsen av sig när det vankas OS/VM.

Sitter även och letar efter en triathlontävling som inte är draftingtillåten som jag kan köra. Kanske lutar det åt att jag kör Sala HIM ändå? Vi får se...

Då var det fredag och dag 9 av simboosten har börjat. Allt känns bra och jag håller mig hyggligt till planen förutom vad det gäller farten. Igår t.ex körde jag 6000m på morgonen och planen var att mata genom serien i lugnt zon 2-tempo, d.v.s runt 1.36-1.38/100ing Tyvärr har jag hemskt dålig tempokänsla och så fort jag har lite tuffa startider så blir tiderna alldeles för snabba i början av serierna vilket straffar sig senare. Kände mig ganska skakig i axlar/lats resten av dan som straff. På eftermiddagen stod 12x1000m löpning på programmet men ryggen/ischiasen ville bara vara med i 6st tusingar. Inget vidare tempo heller, ryggen begränsar för mycket. Det blir till att springa mer distans i skogen den närmaste veckan.

Imorse 06.30 var det dax igen. Hade sällskap av den sällsynt snabbsimmande  Lelle Moberg som tränar för Ironman UK om 3 veckor. Programmet sa 24x100m som huvudserie, Lelle föreslog  start 1.30 och en sån utmaning går det inte att vika ned sig för, jag hade väl hoppats på att klara 6-7st iallafall. För att göra det riktigt jobbigt öppnade jag första hundra på 1.12 (tangerat pers) men sen stabiliserade jag tiderna runt 1.18-1.19 Sjukt jobbigt såklart men jag höll den farten i 10 hundringar sen kröp tiderna successivt uppåt och den 20de kom jag in på 1.29; bara 1 sek vila är lite kort och jag badade resten. Trots dålig disciplin är detta snabbt för att vara jag. Mitt bassängpers på 1500 är 23.14, idag gjorde jag alltså 1500 på 22.30 trots vila mellan varje hundring...

På vägen hem från bassängen tänkte jag på hur gött det är att träna hårt och ser fram emot kvällens pass på tempohojjen. Men först väntar en dags labb-labour!

Det finns 3 saker jag gillar riktigt mycket:

1) Triathlon

2) Cykling

3) Hårdrock

Om man kan kombinera dessa tre grejer så blir det helt fantastiskt. Därför gillar jag nedanstående musikvideos väldigt mycket.

Kolla in detta linjelopp på cykel till Entombeds ljuva toner. Killen som ligger sist lyckas aldrig riktigt få rulle framåt men kolla in vilket trick han tar till 1.50 in i videon! Att jag aldrig tänkt på det innan? Kolla också hur det går för killen som flinar åt den andre killen som får punka. Dålig tävlingskarma...

http://www.youtube.com/watch?v=vkpZ1tPCSJ4

Nästa video är helt uppenbart från en triathlontävling, bandet är Sepultura (ok texten är av fjantarna i U2 men Sepultura lyckas ordna till den). Det roliga här är att killens cykelstil och löpstil är en EXAKT kopia av Lillkötta när han kör riktigt hårt i backarna. Håll tillgodo:

http://www.youtube.com/watch?v=SAovYUXFjvM

Das simgeboost fortsätter på inslagen bana. Faktum är att simningen känns bättre och bättre trots 30400m de senaste 7 dagarna. Jag lyckas fortfarande inte med konststycket att träna så hårt att tiderna på träning blir sämre. Igår morse trodde jag absolut att jag var rökt, när jag hoppade i plurret kändes armarna hur tunga som helst och jag var allmänt obegeistrad men efter 400insim körde jag:

2x (8x50 (25 sprint - 25 flyt) +400 zon 2)

6x200 (zon 2-3-4), 15 sek vila

500 med sugrörssnorkel

sen trodde att jag skulle softa ner med en 1500ing distans men Coach Mike tyckte att 15x100m start 1.45 var bättre, snittade upp skiten på 1.23 vilket nog är det snabbaste jag gjort ett set hundringar på nånsin. Vet inte vad de krafterna kom ifrån men det bara gick.

Sen på kvällen körde vi en dryg timme i Källtorpssjön med klar Ö till Ö- fokus. 3x Sim ca 600m inkl kort löpning över ö och sen ett par hundra meter löpning till efter varje fullbordad 600ing. Det som man inte kan förbereda sig för är den makalösa misär som kommer infinna sig den 6 september... Klart Sveriges miserablaste tävling. Förutom jag och Antti (team Unika Hem)så var ett till lag med (Kafé kajak) och halva team SiD i form av Björn H. En klar målsättning med tävlingen blir att krossa alla militärlag, ffa Navy Seals, fallskärmsjägarna och de 3 (!) lagen som attackdykarna ställer upp med. FJS lär bli svårast av dessa då det faktiskt är ett "riktigt" multisportlag.

Men simma är inte det enda jag gör, testade ischiasen med 30km löpning i söndags, varav mittersta milen var hård. Kändes ganska bra förutom i nedförbackarna. Idag fick jag en hårdhänt och svettig kiropraktorbehandling, hade ett gäng knutor/triggerpunkter i baksida lår och ländrygg som brutalt trycktes ut. Nu känns ryggen fantastiskt mycket bättre. Fick även medhåll om att stretching var direkt skadligt, tack för det.

Gjorde ett första testblock i simningen igår tillsammans med coach Mike och 2 andra simmare. Jag ser detta test som utgångsvärde som ska förbättras signifikant under hösten:

• Testlopp 2000m, i 50a utan dräkt, draft eller annat fusk. Tid 31.13, passering 1500 på 23.24 Instruktionen var att göra loppet hårt men aerobt, fick lite vatten i öronen när dessa instruktioner gavs så det blev all-out för mig. Svårt att vara djupt anaerob i en halvtimme ändå, så det är nog inget problem.
• 100 medley. Hahahahahaha! 1.40 efter nära drunkning på ryggsimmet. Coachen sa att jag var fruktansvärt kass på ryggsimmet. Höll med.
• 25m max. 13.6 sek. Detta är jag nöjd med.

Efteråt hade vi ett litet "motivational seminar" hemmas hos coachen och kollade på filmen om Steve Prefontaine. Att motivera mig att träna hårdare är lite som att ge Viagra till nymuckade kustjägare men det var givande ändå.

En notis är att jag tycker det är ganska mycket svårare att simma 2000m rakt av än vad det är att simma tex 20x100 eller 40x50. Såklart blir det lite lättare om man får vila men jag tappar lite väl mycket på långa, raka set. Tack och lov så är detta träningsbart. Fick en fin jämförelse med en viss annan triathlet som gjorde 58min i Kalmar, dvs 15min snabbare än jag. På 2000m skiljde det 2.40min mellan oss så jag "borde" kunnat simma på 1.03 om jag hade spelat mina kort väl. Men om önskningar vore hästar skulle tiggare rida.

Annars flyter (!) simboosten på bra med pass mellan 4500-6000m 6 dagar i veckan. Imorse tex körde jag:

400-300-200-100, zon 2, 5 sek vila

25x100, start 1.35 med fenor, zon 2

400-300-200-100, zon 1, 10 sek vila

Ingen dräkt och hällregn inledningsvis så det blev lite frysningsträning inför Ö till Ö oxå!

Just det, min heroiska simboost har fått ta kritik från både höger och vänster. Tanken bakom boosten är alltså att punktmarkera en gren under någon månad och göra ALLT för att förbättra sig i den grenen. När man väl nått till en ny nivå kan man släppa lite på träningen utan att tappa prestationsförmåga.  Jag har testat att boosta både löpning (höst-vinter 2007-2008) och cykling (vinter+vår 2006) med lysande resultat. Ingen är särskilt förvånad över detta heller, lite mer träning = bättre prestation. MEN när jag sen snackar om att göra samma sak i simning blir alla tokiga! Jag önskar verkligen att det räckte att simma 2000m 2ggr i veckan som det tydligen gör för vissa (Lundin, Björn Andersson etc) men det funkar inte för mig eller 90% av alla triathleter. Skulle jag simma 2x2000m per vecka skulle jag knappt klara simborgarmärket, kanske inte ens silvergrodan för den delen.

Jag är övertygad om att alla fullt funktionsdugliga människor i viril ålder kan lära sig simma, låt säga, 1500m under 21minuter. För en del lyckligt lottade räcker det med 2x2000m/vecka, resten måste verkligen koppla in pannbenet och mata meter. Med god teknik såklart. Det ena utesluter inte det andra. Jag menar alltså att det finns en stor skillnad i vad man skulle kunna kalla talang men ofta inte lika stor skillnad i potential.

Definitonen definierad

Talang: Att med ett minimum av träning uppnå goda resultat.

Potential: Förmåga att prestera oavsett vad man gjort för att uppnå denna prestation.

En talangfull person kan alltså ha både hög eller låg potential. Simmar man 1500 på 20min helt utan träning så har man en massa talang men blir denna person sjuk eller skadad så fort han försöker träna så är inte potentialen så hög. På samma sätt kan nån som gör 37min på 1500 kallas talanglös men orkar han sen träna 100000m/vecka och på så sätt göra 17.20 så har han ändå högre potential än den förstnämnde.

Det märkliga är att ovanstående resonemang faktiskt går att koppla till rent cellfysiologiska processer i kroppen. En "talangfull" person har ofta en biokemisk känslighet för träning, ett väldigt litet träningsstimuli räcker för att ge maximal signalering för mitokondriell biogenes, proteinsyntes, angiogenes (nybildande av kapillärer) etc. Denna ökade känslighet gör ofta att "talangfulla" inte klarar lika mycket träning eftersom det då lätt slår över till överträning, skador eller sjukdomar. Den talanglöse har robustare cellfysiologi och ett större stimuli krävs för att få till positiva anpassningar, samtidigt tål dessa större arbetsbelastningar.

I djurvärlden har detta koncept tagits till sin spets. I arabvärlden har kameler använts för kapplöpningar mycket längre än vi använt hästar i samma syfte. Genom att i årtusende avla de snabbaste kamelerna med varann har man fått fram superkameler som nästan helt utan träning är vansinnigt mycket snabbare än vanliga kameler. En bieffekt av denna avel har gjort att de är extremt känsliga för påfrestningar och den enda träning de klarar är lätt trav en gång i veckan + lite djupvattenlöpning då och då! Efter 5-10 lopp är kamelen förbrukad och blir avelskamel (inte det sämsta det heller). Så extremt är det inte hos människor ännu.

OK, nu gled jag iväg från simboosten lite. Men nu vill jag testa att simma 30000m/vecka med SÅ BRA TEKNIK JAG NÅNSIN KAN. Testloppen kommer tala sitt tydliga språk. Funkar det inte så har jag iallafall provat, jag vill ju inte avstå från något bara för att folk säger att det är så himla dåligt att simma mycket. Att jag suger på att simma i öppet vatten tar jag som en personlig utmaning...

150 simborgarmärken/veckan ska inkasseras i höst!

Yehupp, då satt man här som en urlakad sill med ischiasrygg. Nu gäller det att hitta på något kreativt så man håller uppe glöden. Coach Mike tände direkt på idéen att boosta upp simningen under några månader så här på sensommaren/hösten. Mitt sim-ego är inget vidare för tillfället och jag känner att det behövs göras något radikalt så jag slipper vara 15-20 minuter efter täten redan när vi kliver ur vattnet på kommande ironmantävlingar. Min egen lilla plan bygger på 30000m simning/vecka med blandade intensiteter och givetvis lite teknikövningar också. Kollar man i simlitteraturen så börjar "point of diminishing returns", (den punkt där en ökning av volymen inte nödvändigtvis ger en lika stor prestationsförbättring)  någon gång runt 40000m/vecka. I sommar har jag simmat ca 10000-12000m/vecka så jag har mycket att hämta känns det som. Fortfarande patetiskt lite om man kollar på träningsvolymerna som finalisterna på 1500 fritt hade i OS 96: -84000m/vecka!

Jag kommer stämma av utveckling med lite testlopp med några veckors mellanrum och sen blir examensprovet på Elbaman i Italien i början av oktober. Under timmen är det som gäller!  Tanken var att Dave skulle vara med på Boosten men eftersom han blev kvar på sjukhus en hel vecka efter Kalmar och nu ordinerats en månads helvila (huuuva) så lär jag bli ensam i bassängen :-(

På tal om Elbaman, så är det en trevlig Ironmantävling på just ön Elba utanför Italien. Startfältet brukar inte vara enormt men ett gäng fina namn brukar dyka upp. Sveriges i egen utsago tuffaste idrottsman, Jonas Colting vann där 2005 om jag minns rätt. Det jag tycker verka trevligast med den banan är att cyklingen bjuder på totalt 2050 höjdmeter så man lär spendera mycket tid på cykeln och är det mycket klättring så kanske jag kan unna mig att gå ur tempobågen lite då och då så att inte ischiasryggen ställer till det igen.

Innan dess hoppas jag köra nån mindre triathlon på hemmaplan och sen "Ö till Ö" och kanske någon löptävling. En rolig träningshöst alltså!

Så här bra kan en kossa lära sig simma om den kör RIKTIGT mycket mängdträning...

Det blev ett DNF tyvärr. Det är aldrig kul att bryta ett lopp men igår fanns det inget vettigt alternativ. Problemet började på cyklingen när korsryggen domnade bort  efter 12mil, varje gång jag försökte gå ur tempopositionen och räta på ryggen blev det bara värre. Ändå kändes det under kontroll och jag höll mitt 9.20-timmars schema nästan på minuten. Löpningen gjorde rejält ont i ryggen första km men det kändes bättre och bättre. Benen var pigga och magen funkade som den skulle. Ut på andra varvet av 3 så blev det snabbt värre igen och jag fick nån sorts strålande konstig känsla ner över häcken och ner på baksidan av låren. Jag skulle kanske kunnat stappla de sista 2 milen och ta mig i mål runt 9.40-9.50 men det kändes inte som det var värt det just då. Så det blev till att kliva av.

Lite kuriosa:

-Gjorde en kass simning på ca 1.12h De som jag simmar jämt med eller spöar i bassäng simmade mellan 59min-1.07h, så här kan jag inte vara nöjd. Mycket kraft gick åt till att navigera och att slåss. Det är ett stort frågetecken hur jag kan simma så dåligt i öppet vatten jämfört med bassäng. Snittpuls 159.

-Cyklingen funkade utmärkt. Jag gick ut extremt lugnt, det kändes nästan löjligt. Det ända jag  koncentrerade mig på var att hålla mig i bra aeroställning och att pulsen låg mellan 140-145. Fick draghjälp ( med 10m lucka förstås) ungefär 16 av de 18 milen av Odd som gjorde en grymt stark cykling på sin linjehoj. Efter 8mil började det regna ganska ordentligt och det rullade lite sämre. Tid 4.48h eller ca 38 km/h i snitt. Snittpuls 142.

-Jag blev stucken av en geting i armhålan på cyklingen. Ofta tycker jag ett getingstick gör ganska ont. Jämfört med hur ryggen kändes just då så var tog sig sticket inte ens in på Borgskalan.

-Löpning: Kilometrarna rullade in mellan 4.30-4.45 och det kändes ganska behagligt. Ryggen gjorde att jag inte kunde ta ut steget riktigt och det blev som sagt inte bättre.

Nåväl, det kommer fler tävlingar och detta har om något gjort mig än mer revanschsugen. Jag vet att jag har kapacitet till en riktigt bra Ironman, det gäller bara att få alla detaljer att stämma.

The show must go on!