Hoppade över massagen igår för att vadmuskeln var så jäkla öm att jag inte skulle tåla mer än att bli kittlad med en fjäder. En jobbig, bultande känsla där vadmuskeln fäster på tibia om jag får ställa en egen diagnos. Jaha, då återstod inte mer än att försöka sig på det gamla jägarknepet att fördriva det onda mer mer ont. Så det blev backstudslöpning i Hammarbybacken, ganska bra tryck uppför och sen direkt jogg ner och upprepa. Och se på faan, det verkade funka denna gången också! Jag var helt klart stel och öm efter passet och löpning i nedförbacke var inte på något sätt smärtfritt men när jag vaknade imorse kändes det nästan helt bra! Testade att jogga lite och det kändes hur bra som helst. Måste skriva en bok om detta :-) Om någon bloggläsare varit med om något liknande får ni gärna komma med anekdoter, eller om någon försökt träna sig genom en skada men misslyckats så är det intressant att höra också.

Egentligen är det ganska logiskt; man blev ju skadad för att man var för otränad för den aktiviten man bedrev, alltså måste man träna hårdare! Ett visst mått av försiktighet och progression i träningen kan man ju tillämpa ändå.

Idag blev det en runda på fullblodscykeln: 3h å 10 minuter inkl två varv på temporundan på Ingarö. Pulsen skulle ligga i IM-registret, ändå blev det årsbästa: 33.34 med 140 i snitt och sen 33.34 igen med 144 i snitt. Nästan en minut bättre än mitt förra årsbästa som sattes veckan innan Lissabon.

 

Staffan

21 maj 2008 22:31

Har både positiva och en negativ anekdot. Positiva är att jag haft stora problem med knäna efter ett idiotiskt försök att cykla VR hyggligt otränad och utan koll på vad en cykel är för sex år sedan. När jag skärpte till mig med träningen förra året så tränade jag helt enkelt igenom smärtan. Långsamt ochförsiktigt, men likväl rakt igenom den. Det tillsammans med knästöd gör att jag nu kan köra super 20h träning i veckan.

Negativ anekdot var att jag två dagar efter Öppet Spår gick till simhallen för att träna ur träningsvärken ur kroppen. Efter 20 minuter i klorluften började jag hosta blod. Fast det var nog mest för att luftvägarna blivit lite överansträngda pga 8 timmar träning på 80% max HR. :)

http://puls.bloggagratis.se

 

Filip

22 maj 2008 07:37

Intressant Staffan! Jag är övertygad om att knän svara väldigt bra på att träna vidare trots smärta. Klor däremot är helt förkastligt, tur att det snart är dax för simning i sjöar och hav :-)

 

Andreas

22 maj 2008 14:31

Jag har blivit bra i högervaden igen, den som blev stel och spänd sedan jag tränat för lite i förra veckan. Verkar som om maxlopp på 3000m följt av 60 min i marafart dagen efter var precis det som behövdes :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Begrunda vettvillingens senaste otyg på www.nitrovegan.blogspot.com   Ha inte för stora förhoppningar bara ...

Det har börjat poppa upp en massa reklam för diverse produkter på den här bloggen. Eftersom jag inte vill att mina  svaga läsare undermedvetet börjar tvångsköpa ögonfransförlängare bara för att dom är beroende av världens bästa triathlonblogg så lägg...

Fullbordade arbetsveckan igår och jag har hållt mig till planen både tränings och arbetsmässigt. 121km löpning på 5 dagar, 2 simpass och ett cykelpass ger mig ett bra utgångsläge inför helgen då jag bara behöver få in 4 mil för att uppnå minimigränse...

Trots så många år av träning som jag har bakom mig så verkar jag ändå aldrig lära mig dom mest basala grejerna för att en träningsdag ska bli lyckad: 1) Torra kläder är skönt 2) Mat är gott 3) Bastu är urlakande Efter en lätt joggingtur ner t...

166km denna veckan, 2 kvalitépass, ett i backe och ett fartlek. Min hjärna var kreativ idag och kom på minst 10 ursäkter att stanna hemma och kolla TV istället för att springa 2 timmar ensam i regnet. Ganska intressant när man väl bestämt sig för vad...