Just det, ett ganska mäktigt mjölksyrapass sent en fredagkväll är aldrig fel. En ganska stor samling av icke-föreningsanknutna ungdomar i övre tonåren hade samlats på innerplanen för att bevittna mitt pass. Dom hejjade och skrek på mig hela passet, så dom måste verkligen ha tyckt att jag var duktig.

Tyvärr så var jag inte på topp på något sätt; 6x800m med 3 min vila är något av ett standardpass, igår snittade jag dem på 2.38, får nog gå tillbaka minst 10 år i tiden för att hitta en så dålig notering. För två månader sen gick dessa intervaller på 2.23  Riktigt konstig känsla i kroppen, inget svar alls liksom. Pulsen lyckades jag ändå pressa upp hyggligt (164,169,170,171,171,173 i slutet) men benen var FUCKADE. Ett kvitto på att nerkörning funkar som den ska :-)

Jag måste göra er siffernördar som vill ha reda på varenda decimal besvikna; jag har inga tider från 10x1000m i tisdags. Anledning är att det låg snöslask på löparbanan och jag hittade inte startstrecket, lät därför bara klockan gå och gick på känsla. Men jag skulle gissa på 3.47/km med mycket slirande.

Idag kändes det bättre, 3h på tempohästen med ganska fina ben.

Imorgon blir det några timmar distans direkt följt av löptävling på 10km ! Ett mycket spännande experiment...