Ja, jag vet. Jag har undvikit ämnet alltför länge nu men eftersom elaka kommentarer trillar in (som snabbt raderas) om vad som hände med sub-2 satsningen så får jag väl nämna något om det:

Jag tänker ge 800 en sista chans nästa helg i Örebro på Marsspelen. Jag hade ett par hejdundrande löppass för snart en månad sen som tydde på att jag skulle fixa sub-2, sen dess har jag mest tränat triathlonträning så just nu har jag ingen aning. Sammanfattar man de lopp och den träning som redan har gjorts kan jag kort säga följande:

• Jag har definitivt tappat snabbhet de sista 10 åren, den snabbaste 100ingen denna säsongen var en 12.8 tror jag mot en dryg sekund snabbare för 10 år sen. Det är nog här sub-2 faller för min del.
• Vo2max, trösklar, styrkeuthållighet, snabbhetsuthållighet är mycket bättre nu. Antagligen tack vare att jag fick in en hel del mil under hösten och förvintern.
• Det var svårt att springa 800 inomhus; taktiklöpning, stängningar, branta kurvor.
• Det positiva är att det var roligare än jag kunde komma ihåg och det gjorde inte lika ont att pressa max som jag trodde det skulle göra.

Nu när jag ändå börjat rada upp saker i en punktlista kan jag lika gärna fortsätta. Jag går en sån där flummig kurs i självkännedom/utveckling/coaching/vägledning och där fick vi uppgiften att lista 3 punkter vi tyckte om hos oss själva, här är mina (det var inte lätt):

• Alltid glad
• Har lätt att tänka annorlunda
• Slitstark

Den sista punkten var typ nästan bara ur träningssynpunkt men den oroade kursledaren något väldigt "är detta verkligen en positiv egenskap?" och massa följdfrågor: "vem/vad är det som sliter på dig?". Svaret på de frågorna är "ja"  samt "träningen", fast det sa jag inte. Sen var det dax för mina kurskamrater att säga 3 dåliga egenskaper om mig (lämnat som anonyma lappar för att undvika vedergällning):

• Ibland för tävlingsinriktad/egocentrerad
• Gör äckligt kaffe
• Ställer för höga krav

Punkt nr 2 var det helt klart Jocke som skrivit, väldigt oseriöst, bara för att han inte klarar STARKT kaffe utan vill ha änglapiss så man ser botten av koppen. Resten får jag väl köpa då då. Det kostade säkert 20 000 kr att bli skickad på den här kursen och jag kan lätt säga att en pannbenshelg ger MYCKET mer självkännedom/utveckling än en sån här kurs där man bollar klichéer med varann och får kritik/beröm av folk man knappt känner. Just det.