Om gårdagen var tung så vet jag inte vad jag ska kalla dagens träning för. 3km jogg och sen orkade jag bara inte mer! Fick vända och tänkte jogga hem men det gick inte, fick helt enkelt promenera tillbaka. Konstig känsla i kroppen; det var nästan som att jag inte hade kontakt med benen, var nära att snubbla framlänges flera gånger.

En skål linssoppa och en natts sömn gör nog susen.

...just igår mådde jag dåligt, eller hur var det den där sången gick?

Passet skulle varit 10x400m, start 2min på Bosön. Träningspartner för dagen var Broder Södergård den Yngre. Jag hade kanske decenniets tyngsta träningspass och hade fullt sjå redan från första steget. Farten skulle var 70-72sek "kontrollerat" men det blev bara 7st sen var jag nere på 74sek med Rigor Mortis från hakan och nedåt. Samtidigt passade Olof på att vara riktigt oartig mot en gammal man och studsade fram på sina unga ben som aldrig förr. Jag tror han kommer göra en grym inomhussäsong om han bara kör riktigt hårt med medicinbollen framöver.

Efter att ha suttit och surat i några minuter medan Olof fullföljde passet hängde jag med på sista 400ingen och tänkte att jag skulle hämnas, men näääää jag blir omsprungen sista 150m trots att jag kläcker ur mig en 66 sekundare.

För att vara väldigt hurtig och överpositiv så kan jag se min ojämnhet som en fördel: Jag kan prestera grymt dåligt ibland men också väldigt bra vid andra tillfälle. Det gäller alltså att dra nytta av denna standardavvikelse och se till att få in en bra dag samtidigt som det är tävling. Då kan det gå fort.