En genetisk defekt som jag har är att jag lägger på mig förvånansvärt mycket vikt om jag kör styrketräning med vikter. Det paradoxala med medeldistanslöpning är att man behöver vara både realtivt stark muskulärt och relativt lätt.

För att råda bot på detta kommer jag inte köra någon styrka på gym utan istället göra ett litet experiment med backträning. Hittade en fin slingrande stig uppför baksidan av Hammarbybacken, totallängden är ca 1150m och den är omväxlande ganska brant men har ett par flacka parti. Passet jag kör där ser ut så här: 10 jämfota upphopp på stället, 250m studslöpning, 20 höga knäuppdragningar, 320m sprint nära max (nästan flackt parti), 150m hälkick, 430m vanlig backlöpning (här är det ganska brant), 10 jämfota upphopp. Denna runda tar ca 6min, sen är det bara att jogga ner och upprepa.

Har testat ett par sådana pass nu, det blir så sjukt jobbigt så man knappt kan fatta det. Dom sista 10 upphoppen lättar jag knappt från marken. Känslan är som en blandning av hårda 1000m-intervaller och djupa knäböj...

Jag tror effekten av denna typ av styrkeuthållighet gör att man kan hålla ihop bättre i loppens slutskede och inte tappar alltför mycket fart när syran kommer smygande.